Vissa stunder älskar jag mitt liv, har det hur bra som hrlst och mår framförallt hur bra som helst. Men så finns det dom kvällarna då jag inte orkar med någonting. Då jag önskade att jag ännu en gång kunde få vara liten. Då mamma alltid kramade mig till sömns å alltid pussade mig. Nu är det ju tyvärr inte så. Utan nu har vi alla våra egna problem, sådant som vi får ta tag i själva. Även ifall jag hade önskat att någon annan kunde lösa dom åt mig. Ibland önskade jag bara att saker kunde vara enklare. Att jag kunde fått gjort vissa saker ogjort eller gjort det helt annorlunda. Jag känner sakta men säkert hur jag börjar komma tillbaka till mig själv. Å en dag kommer jag vara där. En dag.
