19 Februari 2013
Varför kommer jag alltid å tänka på min blogg när jag känner för å skriva av mig? Varför får man den känslan att det inte spelar någon roll om du som läser får reda på hur jag känner? Du kanske känner mig jätte väl, eller kanske inte alls? Du kanske är min allra bästa vän? Min mamma? Någon som bor hundra mil härifrån å aldrig ens har hört mitt namn? Eller min värsta fiende som en gång varit min vän? Jadu, bra fråga! Någonstans så spelar det iallfall ingen roll längre. Tyck vad du vill om mig. Men kom ihåg, blanda inte ihop min personlighet å min attityd, min personlighet är den jag är, och min attityd beror på hur du är. Ibland kan jag verkligen sakna att ha den personen som vet allt om mig, som jag älskar för att jag kan lita på den, som jag kan älska för att jag aldrig någonsin behövde skämmas. Ibland saknar jag det som jag hade, inte det som jag har. Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Så avslutar här. Godnatt
Kommentarer
Trackback
