Allting ska hela tiden handla om att man alltid ska göra sitt bästa, att man alltid ska prestrera det högsta man kan för att inte misslyckas eller faila. Allting ska hela tiden kretsa runt att vara stark. Jag har nog aldrig förstått mig på det, jag menar. Man kan inte alltid vara stark, det finns dom dagarna då man gråter, det gör vi alla. Dom dagarna då misslyckandet resulterar i tårar. Men vem har sagt att du inte kan prova senare, att göra om, göra rätt. Nej, för att folk är så besatta i att lyckas första gången och att man inte får misslyckas. Jag erkänner, jag misslyckas, väldigt ofta. Jag gråter en skvätt om det har varit nått riktigt tufft men försöker igen. Iallfall. Det jag försöker säga är att alla är olika starka, vissa klarar mycket, andra mindre. Vissa har ett jätte bra psyke, andra har mindre bra. Därför ska man inte tro att alla lyckas med en gång. Alla lyckas, men inte med en gång!

 

Regnet öser ner, musiken är på högsta å idag är en sån dag jag mer än gärna bara hade varit. Men inte det, jag har ett möte som väntar å jobb. Sedan ledig imorgon å jobb på onsdag. Ibland är det lite roligt, men mest meninglöst. Det känns som att dagarna består av samma saker. Hade jag kunnat ta sista minuten nu så hade jag gjort det! direkt.. Hade inte suttit fel å komma härifrån ett tag!