En sak är säker, å det är att när man åker buss så tänker man fruktansvärt mycket. Inte bara över livet i sig, utan även alla små detaljer som man aldrig tänker på annars. Jag lyckas ofta drömma mig bort i min lilla fantasivärld påväg hem eller till skolan. Vilket iofs gör mig ganska glad om min dag har börjat ganska kasst. Tanken slår ju en varför livet suger så jävla hårt ibland, varför man har alla motgångar, varför inget blir som man vill. Men det som inte dödar dig gör dig starkare. Men även ifall man har den tanken där inne så får man ibland må dåligt, vi alla mår dåligt, det är människans natur å även ifall jag älskar mitt liv oftast så kan jag själv ställa mig dom frågorna. Jag har också mina dagar, då allt suger, då jag gråter för allt, då jag känner mig ensam, man känner sig ful å äcklig and so on. Det är ju bara så, jag lovar att varje person som läser detta har känt precis samma sak som jag! Men någon gång måste man nå botten för att kunna nå toppen! Man ska ta vara på allt bra man har i livet. Jag vill tacka mina fina vänner som ställer upp för mig när även mitt liv känns bajs!